Ojdå. Över tusen sidvyer igår...
Jag vet inte vad jag ska skriva ner här idag. Idag har jag träffat Toffe...blandade känslor...
Kommer vara ett jobbigt avslut...jag vet inte om Toffe ska fortsätta bo kvar här...jag vet inte om jag hade kunnat det.
Det här huset skulle ju vara början på vår framtid...början på ett nytt liv.
Inte vet jag...ju mer jag tänker på det, ju mer gråter jag. Jaja...jag fick ju bo i mitt hus en liten stund iallafall..
En vacker dag kanske jag återupptar denna dröm....ensam...eller med någon annan.
Som det ser ut nu vill jag vara ensam resten av livet.
Nu ska jag fortsätta sova. Jag bävar för nästa vecka...jobb 8 dar i sträck...och så ska jag hålla nån slags fasad och vara glad och trevlig när jag inombords gråter..
Yeye. " Det finns alltid någon som har det värre än du"
Nå det skiter jag fullständigt i just nu, inte så att det gör mig gladare....
Jaja. Inte vet jag så mycket mer...hörs.
Vet inte om du är så sugen på att svara på en massa frågor.. Men hur har toffe tagit det här? Ångrar han sig inte ens?
SvaraRaderaJag tror inte att man sitter och tänker på att det finns andra som har det värre när man mår dåligt. Och efter något sånt här så får man må dåligt och du ska bry dig om dig själv. Ha bara fokus på dig själv och en dag kommer faktiskt allt kännas mycket bättre, även om vägen dit kanske inte kommer vara den lättaste. Men det låter som att du har familj och vänner som är där för dig och jag hoppas en hel massa att du tar det genom det här snart.
SvaraRaderaMånga kramar