564

sidvisningar hittills. Det är alltså kul att läsa om andras olycka.
Eller så är man bara nyfiken helt enkelt, och det får man ju givetvis vara.
Tack för era kommentarer, det värmer faktiskt.
Jag har vänner som ställer upp och finns, har även en massa barn runt omkring mig som får mig på
andra tankar.
Men då och då bryter jag ihop och bölar som fan.....
Jag skäms egentligen som fan....fast varför ska jag göra det? Inte jag som gjort bort mig.
Jag älskar fortfarande Toffe och kommer förmodligen göra det ett bra tag till...jag minns att jag skrev en gång i tiden att jag skulle hamna på mentalsjukhus om jag miste Toffe, det lär jag nog inte göra.
Men tungt som fasiken kommer det vara!
Och Djävulen och den andra kärringen dansar väl på bordet nu och är aplyckliga, nå men var det, pratar ni om mig, finns jag. Och när jag dött kommer alla veta vem jag var. Så är det.

Nu ska jag fortsätta kolla tv och tycka synd om mig själv.
På återseende!