Alltså...

Om jag är så himla "elak"...ge fan i och kontakta mig då!
Svårt? Nej.
Jag är inte elak, eller jo ibland, jag har bara kommit till en punkt i livet där jag känner att
jag inte orkar med människor...människor som gör mig ledsen, gång på gång.
Alltså tror ni att jag är gjord av stål och kan ta allt jävla skit jag får hela tiden?
Nä det är jag inte. Jag må vara jävligt stark, men även jag kan falla...tänk på det, innan du/ni öppnar käften om mig en gång till..
Och efter allt jag upplevt dom senaste åren så är det inte konstigt att jag förändrats...vafan...
Och även om jag blivit en sån som säger ifrån direkt så betyder det ju inte att jag slutat älska människor för det...som vissa verkar tro...

Och för sista gången, jag vet att jag också gör fel, ingen är fan felfri, men jag försöker inse mina fel iallafall
och om jag kan så bättrar jag på mig...och inser jag inte vad jag gör, ja men då kan ni väl
berätta det för mig?
Svårare än så var ju inte det heller...

Jejeeee...pratat med pappa idag <3 Saknar min pappa! Som fan!

Nåniin, vi hörs väl.

PÅ ÅTERSEENDE!