Hej

Jag lever och står stadigt på mina två ben :)
Visst är det jobbigt då och då,  men jag tar dagen som den kommer :)
Känns som att jag redan bearbetat det mesta. .i mitt undermedvetna.. för jag är inte så himla förstörd ändå.
Jag överlever som sagt :)
Med han vet jag dock inte hur det är. .men säkert jobbigt även för honom.
Hoppas att han blir lämnad ifred i fortsättningen också,  även fast jag inte är på plats och kan försvara honom. .
Idioter och giriga jävlar behöver han inte i sitt liv.
Äkta kärlek och inget annat.

Nåniin jag ska ta och göra nåt vettigt.

På återseende!