morning

Saknaden efter Degiz är enorm..går inte att beskriva hur jävla mycket jag saknar min älskade hårboll!
Tarzan och Bebiz har nog också förstått vad som hänt...
Tarzan går ofta och ylar annars, men nu har han gjort det på annat vis, inte som han brukar, så han kanske inser att hans kompis inte finns kvar bland oss...
Jag har haft sån ångest och skuldbelagt mig själv för att inte ha sett något tidigare, men nu börjar det också kännas bättre...men det kommer stunder då jag hatar mig själv...dom stunderna är inge roliga:(

Däremot har Degiz redan varit och hälsat på ;) En kväll här, så höll han på med nåt på altanen, och en annan
gång höll han på med nåt i köket...säkert i soporna :p
Vi var ju tvungna att ha barnlås i köksskåpen, annars var han i sopkorgen ;b
FisringsDegiz <3

I övrigt händer det inte mycket, jag har varit rätt off dom senaste dagarna, inte ens hängt på facebook och instagram ..
Faktiskt märkt att pauserna man tar (dom få) från fb faktiskt gör gott i sig..
Man vet inte allt. Det ÄR skönt.

Jeje...jag ska fylla på min kaffekopp.

PÅ ÅTERSEENDE!